«Jesus, jag vill ge dig mitt liv och min lovsång»

Jeg har hørt mye på litt eldre svensk lovsang i det siste. «Det enda som bär», «Namnet Jesus», «Blott en dag», «Jesus, jag vill ge dig mitt liv och min lovsång» og «Han är på tronen.»

Enkel teologi er fint mellom applikasjonshermenuetikken og gresk kasus, som det ellers går i – satt på spissen.

«Det enda jag vet, det är att nåden räcker.»

«För det namnet hatet viker för det namnet ondskan flyr.
I det namnet skall Guds rike bryta fram när dagen gryr.»

«Han är på tronen, han vill bistå dig med sin kraft. Överflöd av glädje inför hans tron. Lyft din blick och frukta ej, Jesus manar gott för dig. Han har ej förändrat sig, Han är på tronen.»

Forrige uke holdt alle studentene her andakt i grupper for andre medelever. Jeg snakket om tro med utgangspunkt Hebreerbrevet 11. Sara, med mange flere, trodde fordi hun regnet Gud som trofast.

(Hebreerne 12: 1-2) «Derfor skal også vi, siden vi er omgitt av en så stor sky av vitner, legge av enhver byrde og synden som så lett fanger oss, og løpe med utholdenhet i den kampen som er lagt foran oss, mens vi ser på troens opphavsmann og fullender.»

I Efeserbrevet 6 står det om Guds fulle rustning. Vi skal ta på oss sannhet, rettferdighet, frelsen, ånden, Guds ord, men fremfor alt troen.

(Efeserne 6: 16) «Vi skal derfor framfor alt ta troens skjold; med det er dere i stand til å slokke alle de brennende pilene fra den onde.»

Tro er definert i Hebreerbrevet kapittel 11, 1 som noe vi ikke kan se, men som vi håper på. Den kristne troen er ikke blind tro fordi vi har gode grunner til å tro. Bibelen er en av dem. Derfor kan vi løpe med utholdenhet mens vi ser på Jesus, som er troens opphavsmann og fullender.